Youtube i mitt hjärta, låt mig besjunga dig nu

Jag har varit så sjukt opepp och oinspirerad de senaste dagarna att jag nästan har gått under - som att en dementor har funnits vid min sida hela tiden med en invisible cloak och tagit all min glädje.

Nu skulle det dystra fortsätta och jag skulle visa en gif på en dementor eller en invisibility cloak och så hittar jag detta? Hahaha! Jag som inte ens brukar tycka sånt här är kul men nu bah: LOOOOL! (okej, jag kanske har druckit Briska - kanske...)
 
 
Och det jobbigaste av allt - jag har tvivlat på mig själv. Det brukar jag ALDRIG göra... Okej, that's a lie, men liksom inte på det här sättet. "Ska jag verkligen göra den här videon? Ska jag verkligen skriva det här blogginlägget? Är det här ett för töntigt inlägg?" JA, DET SKA JAG x2 OCH NEJ DET ÄR DET INTE!
 
Haha, kände mig som i Vänner när de skriker ut vad de känner när jag skrev så där "argt" med versaler.



 
Tvivlet har i alla fall avtagit och det var ju skönt.
 
Men nu ska jag fortsätta gibba...
 
LOL! Skoja!

Kommentera här: