Det långa 2017

Rubriken kanske lurar er och tror att detta kommer bli ett långt inlägg om mitt långa 2017 - nope. Ibland känns det faktiskt bättre att inte dela med sig av allt och behålla saker för sig själv. 
 
För er som verkligen vill veta; 2017 har varit ett bra år. 
 
Det var allt.
 
2018, BRING IT! 
 
 

Hej Vintern

Eftersom förra inlägget hette "Hejdå Hösten" så är det ju inte mer än rätt att det här inlägget heter "Hej Vintern". Jag tycker alltid att vintern kommer så plötsligt. Helt plötsligt snöar det, liksom. På våren är det ju inte som att du kollar ut och säger "åh, nu färgas träden" - fast det vore sjukt coolt om vi kunde se liksom hur de ändrar färg!
 
Jag gick ut och fotade lite vinterbilder idag. Det är ju också fint med vinter även om jag föredrar höst och höstbilder och isfria gator...  
 

Plommon, någon? 
 
 
 
 
 
 
 

Höstsession part 1

Det var längesen vi sågs, det måste gått ett år.
Tiden rinner förbi - stora människor har, ingen tid. 
(Laleh - Det Är Vi Som Bestämmer)
 
Nä, det var ju inte ett år sedan men det känns som väldigt längesedan. Här är jag i alla fall - hej hej. 
Jag gick ut i trädgården och fotade lite som en smygstart på alla fina höstbilder som komma skall! 
 
För er som undrar: det var inte gott. 
För er som inte undrar: här är jag och ett inte så gott äpple. 
 
Den här sista bilden gillar jag verkligen. Jag älskar bokeh'n i bakgrunden (de där suddiga "ljusbollarna" - bokeh betyder suddig på Japanska) och att den skiljer sig helt från de andra bilderna - den känns väl nästan lite somrig? 

När jag såg den innan jag började redigera tänkte jag att den inte hade en chans. Allting har alltid en chans, visade det sig. Bra lärdom! 

 
 
 
 

Why enjoy today when you could be worrying about tomorrow?

Jag tänkte skriva ett inlägg om det här imorgon precis innan jag kollar men jag kommer vara för känslosam så det är bäst att passa på nu.

Imorgon är det sista avsnittet av Pretty Little Liars.


Hur kommer mitt liv att se ut efter det? Vem kommer jag att vara? Vad kommer jag att tänka? Hur kommer det att kännas? Det här har liksom varit mitt liv i fyra år och tro mig; blir du fast i Rosewood och i allt, som Penetrator-Chris i Skam hade sagt, dramaaaaa, så blir du fast. 

Så pass fast i det att du och din kusin har PLL-möten på Waynes (eller Wajnes, som min morfar/hennes farfar säger) varje vecka. Så fast i det att under varje säsong måste du avfölja skådespelarna i serien på alla sociala medier så att du inte råkar se några spoilers. 

Jag är nog mer nervös för det här sista avsnittet, skoja, FILMEN (SISTA AVSNITTET ÄR 1 H 27 MIN LÅNGT, KAN NI FATTA LIKSOM?) än min student och körkort och allting jag gjort i hela mitt himla liv… Okej, där kanske jag tog i… 

PLL är mitt liv. 



Imorgon är det slut.

Inget mer “Previously on Pretty little liars”

Inga mer roliga Hanna Marin-citat. 

Inga fler eye rolls från Emily.

Inga fler mysterium från Alison. 

(Aldrig mera se Paige - WOOOHOOOO!)

Inga fler smarta Spencer-citat:

Aria kommer aldrig mer att prata om Ezra.

 

Och vad ska jag och Ester prata om på Waynes nu?!

 

Allting förändras.

 

 Shh. 

 

Fotoryck / Golden Hour

Golden hour är när solen börjar gå ned och ljuset blir ett perfekt fotoljus. Dessutom är det skönast att gå ut och fota då för det är liksom så lugnt ute och väldigt fint eftersom solnedgångar är fina. Om jag fick välja att bara se soluppgångar eller solnedgångar i resten av mitt liv skulle jag välja solnedgångar - lätt!
 
 
Nypon, någon?