Städar rummet nu och det är helt sjukt hur mycket saker jag har!

Men jag känner liksom inte: "Det här borde jag slängt för längesedan"
Känner mer: "Åh, den här grejen! Den måste jag verkligen spara fast jag aldrig håller på med den" typ...

Det är roligast att hitta anteckningsböcker med gamla saker som jag har skrivit. Hittade en dikt som jag har skrivit. Vet inte när jag skrev den men här är den i alla fall:

"Jag tror att jag har fått eksem i mig nu när jag lämnade dig.
Det svider. Och svider. Får jag komma tillbaka?

"Det syns inte" säger du men det är faktiskt inuti och inte utanpå.

Det svider.
Och svider.

Får jag komma tillbaka?"

Jag tycker att den är jättefin. Undrar om jag tyckte det då när jag skrev den? Undrar vem jag tänkte på när jag skrev den? Jag har ingen aning. Men ibland är det skönt att inte veta.

Nu ska jag städa vidare. Ha det bra!

KRAM!